onsdag 28 augusti 2013

Läslustan - Dödsdömd

Jag har läst Damiens Echols bok "Dödsdömd".

Dödsdömd - Damien Echols

Bokens baksida beskriver boken såhär;
1993 greps Damien Echols, tillsammans med Jason Bladwin och Jessie Misskelly - sedermera kända som West Memphis 3 - för morden på tre åttaåriga pojkar i Arkansas. De tre ungdomar pekades ut som satanistiska ritualmördare. Mest suspekt ansågs den då artonårige Echols vara. Genom att klä sig i svart, lyssna på heavy metal och läsa böcker av Stephen King stack han ut i det lilla hyperkonservativa samhället. Ett vittne påstod dessutom att hon sett Echols och hans vänner på en häxssabbat där svartmålade människor hängav sig åt en orgie.

 Rättegången som följde kantades av tvivelaktiga bevis och ett ytterst motsägelsefullt "erkännande" från den lätt förståndshandikappade Misskelly. Baldwin och Misskelly dömdes till livstid i fängelse och Damien Echols till döden. Han tillbringade nästan tjugo år på Death Row i väntan på avrättning. 

Genom åren har tusentals människor engagerat sig i fallet och det starka stödet ledde till slut att de frigavs 2011.

 Dödsdömd är Damien Echols gripande och fascinerande självbiografi. Han berättar om sin utfattiga barndom i skrangliga skjul och husvagnar, om den brutala vardagen i dödscellen, och om hur han efter ett halvt liv i dödens skugga återupptäcker livet i frihet.

Bokens första mening;
"Mitt namn är Damien Echols, även om det inte alltid har varit det."

Mitt betyg***
Boken är en självbiografi om Damiens liv där det förutsätts att man har kunskap om brottet han blev dömd för och rättegången kring detta. Jag hade förväntat mig mer information om brottet, rättegången och möjligheten att själv kunna dra slutsatser från diverse vittnesmål och annan bevisning. Längst bak i boken finns en kortfattad sammanfattning om dom brister som rättsväsandet har begått. Som svensk är turerna i det amerikanska rättssystemet verklighetsfrämmande. Som exempel kan jag nämna det så kallade "Alford-erkännandet" som låg till grund för att Damien och hans kamrater försattes på fri fot efter ett halvt liv bakom galler. Termen kommer från USA:S Högsta Domstols dom 1970 i fallet North Carolina v. Alford, där en man ställdes inför dödsstraff erkände sig skyldig trots att han bedyrade sin oskuld. Högsta Domstolen slog fast att en svarande kunde erkänna ett brott och samtidigt hävda sin oskuld om det onekligen låg i dennes intresse att erkänna. Därför brukar Alford-erkännande i bland kallas "intresse-erkännande". Tack vare detta har en svarande med anledning att tro att han kommer att bli dömd trots sin oskuld möjligheten att "formellt varken hävda skuld eller oskuld" medan han accepterar "konsekvenserna av en fällande dom", allt för att undvika risken för ett strängande straff om han bara erkände och blev dömd. Ett Alford-erkännande är till sin själva natur en motsägelse som inte reder ut frågan om skuld eller oskuld. Den löser saker helt juridiskt, men lämnar samtidigt ett enormt frågetecken om vad som egentligen hände. Dom dömda blir inte frikända och den skyldige ställs inte till svars för sitt brott.


Kram
Linn

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar